Bloggy har gjort det riktigt kul att titta på melodifestivalen. Det blir som en enda jättelik TV-soffa när alla dessa olika Bloggy-personligheter tittar och kommenterar gemensamt. Allt från chipssorter till deltagarnas kläder kommenteras lika flitigt. Precis som i de verkliga TV-sofforna.

Jag själv tillhör de där hopplösa nördarna som verkligen hejade på Caroline af Ugglas. Snälla snälla snälla har en fantastisk gammelsoulkänsla. Och en fantastisk text. Jag är verkligt glad att folkets röst placerade den tvåa. Jag gillar när Juryns spretiga åsikter ställs på ända så till den milda grad som nu ikväll.

Vinnarenlåten var minst sagt oväntad. Men det har väl alla vinnare i Eurovisionsfinalen varit de senaste åren. Jag gillart. Hoppas att SVT Play behåller den ett tag och att den snart kommer i Spotify också.

Men kvällens bästa låt var nog Moto Boy-versionen av Hero igen. Tänk att en lugnare inramning och ett mindre hysteriskt framförande kan göra så mycket:

Den 7:e och 8:e mars intar Wagner-kvinnorna Kulturhuset under ledning av Charlotte Engelkes, och Allis ska medverka i en helt nyskriven monolog av Marina Steinmo. Jag är stolt som en tupp.

Jag fick just den här vackra inbjudan till evenemanget i mailboxen:

Charlotte Engelkes bjuder in till fest när hon - för första gången sedan premiären på Dansen hus 2006 – spelar sin stora internationella succéföreställning Miss very Wagner i Stockholm. För att fira detta har hon bjudit in över 20 performance artister, musiker, skådespelare, dansare, fotografer, kostymdesigner m.m att bidra med sin bild av en verklig Wagnerkvinna.

Resultatet blir mycket personliga tolkningar och förhoppningsvis svar på frågorna: Vad är en valkyria idag? Vem är en stark hjältinna? Och hur låter en Wagnersopran egentligen?

De medverkande kommer från Stockholm, Berlin och Köpenhamn – från en 15-åring skådespelerska till en pensionerad Wagneroperasångerska.

Medverkande:

Anna Ardelius
Bo Arenander
Björn-Ole Blunck
Andreas Boonstra
Mats Bäcker
Charlotte Engelkes
Ivonne Fuchs
Jannike Grut
Guds söner och döttrar
Staffan Valdemar Holm
Stefan Johansson
Leif Jordansson
Berit Lindholm
Allis Lindqvist
Lotta Melin
Olle Ohlson
Sten Sandell
Svenska moderna operaensemblen-SMOK
Malou von Sivers
Marina Steinmo
M fl

Plats: Kulturhuset Stockholm, Hörsalen med Foajé

Program lördag 7 mars:

19.00 – 19.30 Charlotte Engelkes välkomnar gästerna i Bar Ragnarök

19.45–20.00 Marina Steinmo, dramatiker berättar om sitt arbete med Miss very Wagner”

20.00 – 21.10 Miss very Wagner – soloföreställning med Charlotte Engelkes

21.10 – 22.00 Bar Ragnarök serverar surkål, Moselvin och Isoldes kärleksdryck mm. I foajén performance, överraskningar, film och kuriosaförsäljning

22.00 – 23.00 Wagnerwomen-kavalkad med inbjudna artister

23.00 – 01.00 Festen fortsätter i Bar Ragnarök, med dans och ”Wagnersoprano wannabe corner”

Program söndag 8 mars – Internationella Kvinnodagen

14.00 – 14.30 Stefan Johansson berättar om kvinnorna i Wagners operavärld och sitt förhållande till dem.

14.30 – 15.30 Hjältinnedebatt med Malou von Sivers, medverkande Staffan Valdemar Holm m.fl.

16.00 – 17.10 Miss very Wagner – soloföreställning med Charlotte Engelkes

17.10 – 17.50 Bar Ragnarök serverar surkål, Moselvin och Isoldes kärleksdryck. I foajén performance, överraskningar, film och kuriosaförsäljning

17.50 – 19.00 Wagnerwomen-kavalkad med inbjudna artister

Biljetter 180/90 kr finns att köpa på Kulturhuset eller online här.

MISS VERY WAGNER

Efter premiären som ägde rum på Dansens Hus i Stockholm 2006 har Charlotte turnerat med Miss Very Wagner på bl a National Review of Live Art i Glasgow, Grand Théatre de Luxemburg, Radial system i Berlin, Euroscene i Wagners hemstad Leipzig, Dans och teaterfestivaler i Holland, Estland och Finland samt i Sverige en norrlandsturné.

“Värlens roligaste Wagner. Engelkes reflekterar kring kvinnoerfarenheter i gränslandet mellan anpassningsbarhet och frigörelse med en blandning av poetiskt allvar och skojfrisk påhittighet som tar andan ur en. Den här föreställningen kommer att bli legendarisk.” SvD, Bo Löfvendahl

“För att vara en föreställning om döende kvinnor är “Miss Very Wagner” en sanslöst rolig historia. Engelkes blir tydligen på sitt allra bästa och mest uppsluppna humör när hon har med den Stora Manliga Konsten att göra” DN, Martin Nyström

Kulturhuset Hörsalen

Lördag 7 mars 20.00
Söndag 8 mars 16.00

Miss very Wagner

Av och med Charlotte Engelkes
Text: Marina Steinmo, Charlotte Engelkes
Ljus: Karl Svensson
Musik: Willy Bopp, Richard Wagner
Ljudtekniker: Mats Lindberg
Scentekniker: Henrik Enar

En Astarte/Charlotte Engelkes Produktion Co-Produced av Sasha Waltz & Guests, Grand Theatre De Luxembourg och Dansens Hus Stockholm.

Charlotte Engelkes är koreograf, dansare och performanceartist som inspireras av och rör sig inom olika scenspråk som dans, sång, teater och stand-up.

Bland hennes egna föreställningar kan nämnas “Sweet”, “Miss Jekyll & Hyde”, “Fröken Julie - the Musical” och “Forellen and Me”. Signum för hennes egen scenkonst är ohämmad genreblandning, humor och överraskande slutsatser.

Charlotte Engelkes första soloproduktion, “Sweet”, har turnerat internationellt sedan 2000 och kommer ingå i Sweet - en supersockrad weekend på Kulturhuset helgen 18 - 19 april.

Namngivningen av den här bloggen har inte, som så många har trott, något som helst med några liberala ideal att göra. Tvärt om faktiskt. Valfritt syftar faktiskt inte så lite på valfrihet i meningen frihet från att behöva välja. Jag irriterar mig ofta på alla dessa onödiga val som hela tiden måste göras.

Det är inget jätteproblem för mig. Inte som i DN-artikeln om valångesten, även om jag förstår hennes vånda. Det eviga väljandet är mest ett störande moment i tillvaron som tar alldeles för mycket tid från viktigare saker.

Det slog mig idag att min nästintill helsvarta garderob nog troligen är ett utslag av min längtan efter valfrihet. När jag inte har några andra färger att välja på så slipper jag åtminstone den lilla beslutsångesten.

Som förälder väljer man inte bara dagis och skola utan också inrikting på barnens utbildning. Ska det vara montessori, valdorf, musik, matematik, språk eller kanske handbollsskola? Vi väljer teleoperatör, elbolag, försäkringsbolag, pensionssparande, bolåneinstitut, fast eller rörlig ränta, husläkare, primärvårdsmottagning, förlossningsklinik, akutmottagning, kabelteve, markburen digitalteve eller sattellit…

Under en lång period brukade jag undvika att välja telefonbolag genom att byta varje gång en säljare ringde. Det var otroligt förvirrande eftersom jag aldrig visste vilken telefonoperatör jag hade, men rätt kul. Jag är rätt säker på att telefonbolagen betalar sina telefonförsäljare (!) alldeles för mycket pengar, och på detta sätt tänkte jag att de kunde få straffa sig själva för oskicket att hela tiden ringa upp mig och tvinga mig att göra detta onödiga val.

När det gäller val av elbolag är jag för övrigt alltmer säker på att jag har valt fel. Energibolaget verkar vara ett av de sämsta alternativen. Typiskt. Jag valde fel…

Problemet är att jag att valångesten håller på och breder ut sig runtom oss. Ibland tror jag att de senaste årens inredningshysteri är ett utslag av detta. Åtminstone är floden av inredningsprogram i teve och inredningsmagasin i tidninghyllan det. Det är en självklarhet att varje detalj i hemmet ska vara noga utvalt… Och det är inget konstigt med det. Den som vill ägna sitt liv åt att välja ska naturligtvis få göra det. För den aktive är urvalet en välsignelse och valet en vällustig handling.

Det är dock tråkigt att den valrädde oftast prackas på de sämsta alternativen och jag kan ofta slås av tanken att det eviga påtvingde väljandet skymmer sikten för de viktigare valen i livet. Det är så himla mycket viktigare att rösta till EU-parlamentet än att välja telefonbolag. Ändå tror jag fler människor har valt elleverantör än vad det kommer avges röster i valet den 7:e juni i år.

Under den första dagen av The Pirate Bay-rättegången gjorde kammaråklagare Håkan Roswall först en rejält folkbildande insats när han höll en kurs i fildelning i bästa “så funkar det”-stil.

Sedan blev det mindre roligt när han påbörjade dragningen av bevisen i form av skärmdumpar som Ifpi tagit i sin jakt på fildelare. I Bloggy-gruppen #spectral var det många som luftade åsikten att åklagaren troligen gjorde sitt bästa för att tråka ihjäl rätten. Men det var många som hade hjärtligt roligt åt användandet av fildelningstermerna under rättegången.

Nya bevingade uttryck föddes, som ifpiss, ifpi har blivit cider och torrént och bittorréntteknik.

Imorgon ska han fortsätta att rabbla IP-adresser och förevisa skärmdumpar, men då över delade filmer och datorspel.

Rent allmänt kan man konstatera att varken åklagarsidan eller upphovsrättsindustrins advokater uppskattar att få detaljfrågor på sina dragningar. När Monique Wadsted ombads specifiera vilka bolag som skulle få vad av den fantasisumma som filmindustrin kräver var hon märkbart irriterad och när Håkan Roswall fick frågor om hur domänen Telia.com alltid kunde betraktas som svenska användare så hummades det rejält. Åtskilliga av skärmdumparna verkar heller inte visa den mest relevanta informationen och jag undrar om rätten över huvud taget förstår vad det är de blir förevisade. Troligen sitter de som vi och blir alltmer sugna på cider. Vi som bara lyssnar kan ju faktiskt dra oss en cider om vi vill, men risken är att den gör oss för sömniga.

Massor av tidningar har under dagen skrivit om TPB-rättegången. Ni hittar allihopa via Knuff.

Mest häpnadsväckande är egentligen spelet kring rättegången, där EU nu försöker köra över svenskt rättsväsende. Kanske inte jätteförvånande. Spelet kring rättegången är högt, och efter den första dagen är det inte många som tror att det är där den verkliga striden kommer att stå.

Special-sajten Spectrial har varit så hårt belastad under dagen att den verkar ha gått ner. Min egen mini-turistguide till TPB-rättegången lever, men det beror väl snarast på att den inte innehåller någon information ännu. Den kommer att väsa fram under dagarna som följer.

För övrigt tycker jag att det är fantastiskt att Anders Björck är så rakryggad att han avgår som en följd av FRA-lagen.

Ser nu att åtskilliga andra har lekt med ifpi-cidern:

• Opassande
• Ifpi.istheshit.net
• och Hanna Wagenius

Jag fullkomligt älskar bilden som sedan igår pryder ThePirateBay.org. Tom Cruise, Xenu och Monique Wadsted tillsammans i en mysig omfamning.

Om några minuter börjar presskonferensen inför TPB-rättegången. Tekniska Muséet har ställt upp med lokal där ingen annan av Stockholms kulturella institutioner ville ställa upp. (TM får en tidig TPB-server som tack för besväret.)

Presskonfoerensen går att följa live på: http://bambuser.com/channel/Spectrial

Idag är det stora Gå med i Piratpartiet-dagen. Det har märkts där ute på bloggarna må jag säga. Jag håller med Piratpartiet i väldigt många frågor. FRA och IPRED är väldigt bra exempel. Man kan kaalla mig en utomstående sympatisör.

Det är de andra frågorna som gör att jag inte är medlem: Arbetsmarknadspolitiken, A-kassan, miljöfrågorna, biståndsfrågorna och familjefrågorna…

Däremot glädjer det mig att se de ökande medlemssiffrorna för Piratpartiet den här dagen. Det har uppstått en ny sorts politisk medvetenhet och det tycker jag är helt fantastiskt. Heja!

Det är verkligen skönt att se att det nu börjar dyka upp artister som förstår att man inte kommer att få tillbaka 90-talet bara för att man inför nya övervakningslagar.

Idag är det Timo Räisänen och Jill Jonsson som säger ifrån i Svenska Dagbladet. Igår var det Timbuktu som på Newsmill sade emot 90-talskramarkollegorna från uppropet härom dagen. Återigen nämns Spotify som ett exempel på att man faktiskt inte behöver hålla på och böka med CD-skivor för att ge ut musik.

All heter åt dom! Det glädjer mig att det finns artister som inte vill att deras företrädare på skivbolagen ska ut och leka privatpoliser i jakten på artisternas fans, utan att det vore många gånger bättre om upphovsrättsindustrin började investera i framtidens plattform för distribution av musik, film och ljudböcker.

Det var många som reagerade på vilka det var som egentligen undertecknade gårdagens artistupprop i DN och i Aftonbladet. Det är rätt uppenbart att de nya artisterna, som inte hade sin storhetstid under 90-talet, är relativt tysta i debatten.

De nya artisterna, som Timbuktu, har en helt annan syn på hur man ska hantera fildelningen.

I morse såg jag (liksom Fredrik Wass) att Johan Rheborg hade skrivit bra om gårdagens upprop och även pekat på alternativ till IPRED på sin blogg. Inlägget dök upp i Google Reader, men finns tyvärr inte tillgängligt på Johan Rheborgs blogg. Det är synd. För han säger bra saker, och jag tänker ta mig friheten att återpublicera en faksimil på den delade RSS-feeden (upphovsrättsligt misstänker jag att detta skulle kunna bli en ren djungel att reda ut om någon skulle försöka sig på det, hoppas ingen gör det).

Inlägget är nu ompublicerat så jag skippar min facsimil.

Jag vet inte varför blogginlägget inte finns kvar på Johan Rheborgs blogg. Kanske är det inte så populärt för artister att peka på alternativ till IPRED? Hur som helst är det väldigt skönt att se att han inte sällar sig till bitterf*tt*rn* från 90-talet. Nästan lika gnällig som gårdagens upprop var den här artikeln på Svd Brännpunkt. Förlagen har problem att få lönsamhet i utgivningen av ljudböcker. Den i kombination med Johan Rheborgs aldrig publicerade bloggpost gav mig en verkligt god idé. Varför medverkar inte bokförlagen till att skapa ett Spotify för ljudböcker? Det är klart att det är svårt att sälja stora paket med plastbitar som vi i alla fall genast flyttar till datorn för att kunna lyssna bekvämt! Byt format för guds skull! Digitalisera på riktigt!

Jag läser debattartikeln där ett antal i vanliga fall relativt resonabla svenska skådespelare och ett antal musiker som ärligt talat passerat sin konstnärliga höjdpunkt har fåtts att skriva under ett gemenst upprop till stöd för privatpolislagen IFPI. Silly really.

Jag får på något vis intrycket av att såväl musikerna som skådespelarna som skrivit under ser tillbaka på svunna dagar. De skriver om 90-talet, det decennium då den digitala revolutionen genomfördes, och det svenska undret vällde fram över världen. Riktigt fånigt för det var under 90-talet som skiv- och filmindustrin kunde ha undvikit dagens polariserade situation genom att istället för att motarbeta den fulla digitaliseringen vara med i utvecklingen av den.

Då hade vi haft fler tjänster som Spotify idag. Tjänster där jag kan betala för den musik jag lyssnar på och inte behöver betala för produktion och transport av plastbitar.

Men de som undertecknat debattartikeln tillhör nog tyvärr den gamla världen. De har varit med om att bygga fast de strukturer som idag gör det så gott som omöjligt för filmindustrin att förstå att jag inte vill betala för att äga en plastbit, men gärna vill betala för att titta och/lyssna på innehållet på plastbiten.

För jag är inte medlem av piratpartiet. Jag gillar inte ens fildelning. Jag tycker fortfarande att det är för tidskrävande och omständigt för att vara värt besväret. Även om jag har insett att många kulturkonsumenter ute i landet, inte har något val.

Hur som helt så tror jag att flera av de som har undertecknat artikeln har gjort det utan att egentligen läsa igenom den. De kan inte vara så elitistiskt trångsynta som de framstår i den. Det är ju rent löjligt att påstå att fildelning skulle vara skadligt för alla kulturyttringar. Så löjligt att hela argumentationen faller totalt platt.

De som idag kommer att skriva de bästa svaren på debattartikeln kommer, politiskt sett, från olika politiska håll. Vi representerar även totalt olika smakriktningar vad gäller film och musik. Så gott som alla är verksamma som skribenter, musiker (javisst), politiker, grafiker, programskapare, webbplatsägare och så gott som alla använder fildelning och alternativa former av upphovsrätt som verktyg varje dag.

Nåväl. Reaktionerna har redan börjat komma in. Min egen initiala reaktion är att jag genast har tagit bort Per Gessles senaste låt från vårt Text & Musik-projekt. Detta innan Gessle börjar skicka hotfulla informationsbrev till lyssnarna. Silly really, men jag är ju inte heller mer än människa.

••• Missa inte

• Oscar Swartz om exemplarförsäljningens död
• Joi Ito om möjligheterna i att själv distribuera sina verk
• Liberalen Henrik Axelsson om hur äganderätten inte är relevant för diskussionen

och fånigheterna fortsätter i Aftonbladet:

• http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3759246.ab
• http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3758210.ab