Kan man få lite valfrihet?

Namngivningen av den här bloggen har inte, som så många har trott, något som helst med några liberala ideal att göra. Tvärt om faktiskt. Valfritt syftar faktiskt inte så lite på valfrihet i meningen frihet från att behöva välja. Jag irriterar mig ofta på alla dessa onödiga val som hela tiden måste göras.

Det är inget jätteproblem för mig. Inte som i DN-artikeln om valångesten, även om jag förstår hennes vånda. Det eviga väljandet är mest ett störande moment i tillvaron som tar alldeles för mycket tid från viktigare saker.

Det slog mig idag att min nästintill helsvarta garderob nog troligen är ett utslag av min längtan efter valfrihet. När jag inte har några andra färger att välja på så slipper jag åtminstone den lilla beslutsångesten.

Som förälder väljer man inte bara dagis och skola utan också inrikting på barnens utbildning. Ska det vara montessori, valdorf, musik, matematik, språk eller kanske handbollsskola? Vi väljer teleoperatör, elbolag, försäkringsbolag, pensionssparande, bolåneinstitut, fast eller rörlig ränta, husläkare, primärvårdsmottagning, förlossningsklinik, akutmottagning, kabelteve, markburen digitalteve eller sattellit…

Under en lång period brukade jag undvika att välja telefonbolag genom att byta varje gång en säljare ringde. Det var otroligt förvirrande eftersom jag aldrig visste vilken telefonoperatör jag hade, men rätt kul. Jag är rätt säker på att telefonbolagen betalar sina telefonförsäljare (!) alldeles för mycket pengar, och på detta sätt tänkte jag att de kunde få straffa sig själva för oskicket att hela tiden ringa upp mig och tvinga mig att göra detta onödiga val.

När det gäller val av elbolag är jag för övrigt alltmer säker på att jag har valt fel. Energibolaget verkar vara ett av de sämsta alternativen. Typiskt. Jag valde fel…

Problemet är att jag att valångesten håller på och breder ut sig runtom oss. Ibland tror jag att de senaste årens inredningshysteri är ett utslag av detta. Åtminstone är floden av inredningsprogram i teve och inredningsmagasin i tidninghyllan det. Det är en självklarhet att varje detalj i hemmet ska vara noga utvalt… Och det är inget konstigt med det. Den som vill ägna sitt liv åt att välja ska naturligtvis få göra det. För den aktive är urvalet en välsignelse och valet en vällustig handling.

Det är dock tråkigt att den valrädde oftast prackas på de sämsta alternativen och jag kan ofta slås av tanken att det eviga påtvingde väljandet skymmer sikten för de viktigare valen i livet. Det är så himla mycket viktigare att rösta till EU-parlamentet än att välja telefonbolag. Ändå tror jag fler människor har valt elleverantör än vad det kommer avges röster i valet den 7:e juni i år.

Inlägget postades Wednesday 18 February 2009 klockan 0:58 och finns under Okategoriserade.Du kan följa kommentarer till detta inlägg via RSS 2.0 flödet. Du kan lämna en kommentar, eller trackbacka från din egen hemsida.