Beklagar sent svar, har lämnat debatten mest, men vill inte lämna en inbjudan hängande. Tack för länken till artikeln/blogginlägget.

Alla lagar eller bestämmelser är godtyckliga filosofiskt sett, så även inbrott i sommarstugor.

Jag håller helt med om att det med dagens teknik och handlingsmönster är svårt att värna om upphovsrätten - inte bara när det gäller musik, film och spel utan även formgivning och tryck. Det är fullt möjligt att det enda praktiska är att inte försöka upprätthålla något virtuellt ägande eftersom det är så svårt (kanske omöjligt) att göra det. För starkt virtuellt ägande kan ha dåliga konsekvenser, men ingen äganderätt (vilket fri fildelning av allt material ger) har konsekvenser som jag inte är så förtjust i av filosofiska skäl (som beskrivit i mina tidigare inlägg).

Jag är inte säker på att jag håller med om att ämnet är om amerkanska skiv- och filmlobbyn får skicka brev enligt din beskrivning - det verkar mer vara ett symptom tycker jag. Spontant så är det väl deras rättighet att begära att lagar skall följas - precis som sommarstugeägaren har rätt att kräva det. Men det betyder inte att det är möjligt att efterfölja lagen i det här fallet eftersom det kan kräva att man kartlägger IP-adresser på ett sätt som inte är förenligt med andra värden.

Det här med stöld alltså…jag blir lite trött. Tycker det är viktigt att betona skillnaden mellan materiell och immateriell stöld. Med detta menar jag att “stöld” enligt upphovsrätten definieras godtyckligt. Om du kopierar ett musikstycke upp till 70 år efter upphovsmannens död så är det “stöld”, men om du gör samma sak efter 71 år så är det helt plötsligt inte stöld längre! Därför menar jag att din jämförelse med att göra inbrott i sommarstugor inte håller. Vi kan välja hur upphovsrätten ska fungera - det är ett politiskt beslut!

Jag vill inte avskaffa upphovsrätten. Men den är inte i fas med dagens samhälle och dagens teknik. “Exemplarförsäljning” är inte intressant längre, som Oscar Swartz skriver på http://swartz.typepad.com/texplorer/2008/11/kulturarbetare-missf%C3%B6rst%C3%A5r-exemplarf%C3%B6rs%C3%A4ljning-d%C3%B6d.html

Slutligen vill jag säga att vi egentligen borde hålla oss till ämnet: Ska den amerikanska skiv- och filmlobbyn få polisiära rättigheter att under organiserade former kartlägga människors IP-adresser för att kunna skicka kravbrev av typen “betala oss 20 000 kr annars drar vi dig till domstol”?

Tack för ditt svar!

“Mitt motstånd mot lagar som IPRED handlar alls inte om brottsrätt, inte om upphovsrätt, utan om synen på människor.

Hur mycket man än, från upphovsrättsindustrins håll, vill få fildelning att handla om stöld, så är det inte fallet. Lika lite som att IPRED skulle handla om ett sätt att i all välvillighet upplysa fildelare om att de begår en brottslig handling. ”

Jag förstår. När man diskuterar samhäller och lagar och etik så diskuterar man alltid om människors rätt i samhället. Att distribuera upphovsrättsskyddat material är olagligt. Man kan göra det lagligt därför att man 1) Tycker att kreatörer inte skall ha något skydd för sina skapelser, eller 2) för att man ändå inte kan stoppa stölden.

Jag delar din (och andras) önskemål till smidigare lagliga sätt att anskaffa upphovsrättsskyddat material. Men jag hör inget i din argumentation som får mig att tycka att Artisterna som välkomnar en lag som möjliggör för staten att hindra folk från att bryta mot upphosvrätten och stjäla deras intellektuella egendom är konstigt.

Om folk hade stulit från mig hade jag också välkomnat en lag som hindrade folk från att göra det. Kan det vara så att majoriteten som inte blir bestulna gärna vill ladda ner saker gratis istället för att betala? Jag vill äta lunch utan att betala.

“Om jag lånar en bok av dig och kopierar i en kopiator och sedan lämnar tillbaka boken, har jag då stulit boken av dig?
Det fina med internet är att man kan kopiera saker oändligt många gånger. En kopiator kräver papper och svart färg. Digitala kopior är gratis.”

Eftersom du har tillgång till Internet där mycket laglig infomation är lagrad så kan du läsa på om upphovsrätt.

Om du kopierar den boken jag har lagt ner resurser på att skapa så stjäl du från mig. Om du vill läsa min bok (jag är glad att du verkar intresserad så får du köpa den av mig eller av mina representater (bokhandlarna).

“Det handlar följaktligen om att ny teknik förändrar förutsättingarna för marknaden. Att skydda film- och musikbranschen genom att jaga fildelare vore lika klokt som att förbjuda tryckpressar. Det är upphovsrätten som måste förändras och marknaden som måste hitta nya sätt att ta betalt för sina produkter.”

Jag förstår vad du säger. Jag håller med om att det är svårt att stoppa fildelning av upphovsrättsskyddat material. Det gör det dock inte rätt att stjäla folks intellektuella egendom.

Jag vill gärna påminna om exemplet med att man inte får stjäla en butiks möbler för att man inte gillar deras öppettider. Det klassiska argumentet mot detta är att jag inte förlorar tillverkskostnader om du kopierar min bok. Huvuddelen av produktion är dock sällan material utan nedlagd tid (jag förekommer en invändning här).

Din argumentation verkar säga: “Det går inte att stoppa och därför är det okej att ta folks intellektuella egendom med fildelning”. Det håller inte ur ett etiskt perspektiv.

Jag upprepar:
Ert resonemang leder till att det borde vara lagligt att göra inbrott i sommarstugor eftersom det inte heller går att stoppa.

Utan på något sätt insinuera (detta är INTE en insinuation - inte ens ironisk!) att ni är folk som laddar ner mycket från nätet - så tycks det mig som om bekvämlighet och egenvinning ligger till grund för många argument för rätten att ta andra människors hårda arbete utan att betala något för det.

Jag tror nog att svårigheten med att stoppa fildelning kan leda till (finns exempel på det) andra affärsmodeller. Säkerhet för att ingen skall kunna stjäla webbaserade applikationer, färre PC-spel utan webbkontroll, reklamfinanserade lösningar (finns exempel på spel som bara släpps gratis, men fullt med reklampauser) som några exempel. På samma sätt uppmanas folk att inte ha något värdefullt i sommarstugorna, att kvinnor inte skall gå i mörka områden och affärerna får räkna med svinn på grund av snatteri.

Inget av ovanstående anpassning to realiteter är något som jag är nöjd med. Jag skulle gärna se att vi konsumenter slipper betala för andras snatteri, att jag skulle kunna lämna värdesaker i sommarstugan och att min fru skulle våga gå genom parken i mörker. Personligen vill jag INTE betala för min PC-underhållning med reklamavbrott. Men vi (jag) tvingas vika oss för dem som struntar i moral och etik.

Kreativitet hittar alltid nya vägar, men mer kreativitet kommer att få läggas på att undvika att andra skäl ens skapande, vilket jag tycker är olyckligt. Visst finns det människor som vill investera mängder av energi och kreativitet i projekt där de inte får någon ekonomisk vinning (open source t ex), men det är aldrig någon som hindrar dem från att göra detta. Däremot är möjligheten att leva på sin kreativitet något som inspirerar människor att vara kreativa och ger dem praktisk möjlighet att vara så.

Jag betalar för bredbandsanvändning (fyra olika konton). Jag betalar däremot inga pengar till tjänsteleverantören Google. De har ordnat med intäkterna kring detta genom att jag, om jag vill använda tjänsten, samtidigt måste använda deras mailplattform, där de placerar kontextuellt anpassade reklambudskap till mig.

Det lönar sig inte för slutanvändarna att försöka smita ifrån betalningen, eftersom de aldrig upplever någon betalsituation. Det är viktigt att minnas i sammanhanget.

Dina liftare från 70-talet uttryckte sig i tidens jargong, och du måste verkligen ha tagit illa vid dig eftersom du minns det än idag. Men faktum är att jag idag kan färdas inte bara virtuellt utan även fysiskt till en otroligt låg kostnad, därför att man har anpassat betalningsmodellerna till moderna förhållanden. Jag tänker då förstås på lågprisflyget.

Skivbranschens problem är att de förtvivlat försöker hålla fast vid ett begrepp som inte längre behövs. SKIVbranschen. FILMbranschen gör samma fel. Den fysiska filmen eller skivan behöver inte finnas i flera upplagor längre. Tekniken att distribuera den till synes fritt och omedelbart över hela världen finns. Drivkraften bakom affärsutveckling måste vara viljan att tjäna pengar inte att blicka tillbaka på flydda tider. Marknaden har tagit steget in i framtiden men affärsmodellerna står kvar och stampar i det tidiga 90-talet.

“Transport många varv runt jorden varje dag.” - “Helt gratis…”?

Några har planerat, arbetat och lämnat pengar på att lägga ut detta fysiska nätverk.

Påminner om när våra förfäder (vi har kanske kvar några “samlargener” än) var samlare. “Det jag hittar och kan använda är mitt och tar jag”.

“Inre förhållanden ändras över huvud taget inte.”

Du har rätt. Jag hade fel.

I det sistnämnda.

Inre förhållanden ändras över huvud taget inte. Vi konsumerar musik och film. Idag styrs vi inte av marknadens önskningar om var och när vi ska göra det. Vinnarna är de som kreativt erbjuder oss enkla och bra möjligheter att styra över våra egna val.

Det hände mer än en gång att liftande, som jag tagit upp, salvelsefullt tyckte att det skulle vara en mänsklig rättighet att alla kapitalister som hade bilar (bilägare definierades mestadels som kapitalister) skulle tvingas att skjutsa folk som inte hade bilar.

Ändrade yttre förhållanden medför ofta ändrade inre förhållanden och inte tvärtom, även om en del gärna vill tänka så.