Bloggy har gjort det riktigt kul att titta på melodifestivalen. Det blir som en enda jättelik TV-soffa när alla dessa olika Bloggy-personligheter tittar och kommenterar gemensamt. Allt från chipssorter till deltagarnas kläder kommenteras lika flitigt. Precis som i de verkliga TV-sofforna.

Jag själv tillhör de där hopplösa nördarna som verkligen hejade på Caroline af Ugglas. Snälla snälla snälla har en fantastisk gammelsoulkänsla. Och en fantastisk text. Jag är verkligt glad att folkets röst placerade den tvåa. Jag gillar när Juryns spretiga åsikter ställs på ända så till den milda grad som nu ikväll.

Vinnarenlåten var minst sagt oväntad. Men det har väl alla vinnare i Eurovisionsfinalen varit de senaste åren. Jag gillart. Hoppas att SVT Play behåller den ett tag och att den snart kommer i Spotify också.

Men kvällens bästa låt var nog Moto Boy-versionen av Hero igen. Tänk att en lugnare inramning och ett mindre hysteriskt framförande kan göra så mycket:

Den 7:e och 8:e mars intar Wagner-kvinnorna Kulturhuset under ledning av Charlotte Engelkes, och Allis ska medverka i en helt nyskriven monolog av Marina Steinmo. Jag är stolt som en tupp.

Jag fick just den här vackra inbjudan till evenemanget i mailboxen:

Charlotte Engelkes bjuder in till fest när hon - för första gången sedan premiären på Dansen hus 2006 – spelar sin stora internationella succéföreställning Miss very Wagner i Stockholm. För att fira detta har hon bjudit in över 20 performance artister, musiker, skådespelare, dansare, fotografer, kostymdesigner m.m att bidra med sin bild av en verklig Wagnerkvinna.

Resultatet blir mycket personliga tolkningar och förhoppningsvis svar på frågorna: Vad är en valkyria idag? Vem är en stark hjältinna? Och hur låter en Wagnersopran egentligen?

De medverkande kommer från Stockholm, Berlin och Köpenhamn – från en 15-åring skådespelerska till en pensionerad Wagneroperasångerska.

Medverkande:

Anna Ardelius
Bo Arenander
Björn-Ole Blunck
Andreas Boonstra
Mats Bäcker
Charlotte Engelkes
Ivonne Fuchs
Jannike Grut
Guds söner och döttrar
Staffan Valdemar Holm
Stefan Johansson
Leif Jordansson
Berit Lindholm
Allis Lindqvist
Lotta Melin
Olle Ohlson
Sten Sandell
Svenska moderna operaensemblen-SMOK
Malou von Sivers
Marina Steinmo
M fl

Plats: Kulturhuset Stockholm, Hörsalen med Foajé

Program lördag 7 mars:

19.00 – 19.30 Charlotte Engelkes välkomnar gästerna i Bar Ragnarök

19.45–20.00 Marina Steinmo, dramatiker berättar om sitt arbete med Miss very Wagner”

20.00 – 21.10 Miss very Wagner – soloföreställning med Charlotte Engelkes

21.10 – 22.00 Bar Ragnarök serverar surkål, Moselvin och Isoldes kärleksdryck mm. I foajén performance, överraskningar, film och kuriosaförsäljning

22.00 – 23.00 Wagnerwomen-kavalkad med inbjudna artister

23.00 – 01.00 Festen fortsätter i Bar Ragnarök, med dans och ”Wagnersoprano wannabe corner”

Program söndag 8 mars – Internationella Kvinnodagen

14.00 – 14.30 Stefan Johansson berättar om kvinnorna i Wagners operavärld och sitt förhållande till dem.

14.30 – 15.30 Hjältinnedebatt med Malou von Sivers, medverkande Staffan Valdemar Holm m.fl.

16.00 – 17.10 Miss very Wagner – soloföreställning med Charlotte Engelkes

17.10 – 17.50 Bar Ragnarök serverar surkål, Moselvin och Isoldes kärleksdryck. I foajén performance, överraskningar, film och kuriosaförsäljning

17.50 – 19.00 Wagnerwomen-kavalkad med inbjudna artister

Biljetter 180/90 kr finns att köpa på Kulturhuset eller online här.

MISS VERY WAGNER

Efter premiären som ägde rum på Dansens Hus i Stockholm 2006 har Charlotte turnerat med Miss Very Wagner på bl a National Review of Live Art i Glasgow, Grand Théatre de Luxemburg, Radial system i Berlin, Euroscene i Wagners hemstad Leipzig, Dans och teaterfestivaler i Holland, Estland och Finland samt i Sverige en norrlandsturné.

“Värlens roligaste Wagner. Engelkes reflekterar kring kvinnoerfarenheter i gränslandet mellan anpassningsbarhet och frigörelse med en blandning av poetiskt allvar och skojfrisk påhittighet som tar andan ur en. Den här föreställningen kommer att bli legendarisk.” SvD, Bo Löfvendahl

“För att vara en föreställning om döende kvinnor är “Miss Very Wagner” en sanslöst rolig historia. Engelkes blir tydligen på sitt allra bästa och mest uppsluppna humör när hon har med den Stora Manliga Konsten att göra” DN, Martin Nyström

Kulturhuset Hörsalen

Lördag 7 mars 20.00
Söndag 8 mars 16.00

Miss very Wagner

Av och med Charlotte Engelkes
Text: Marina Steinmo, Charlotte Engelkes
Ljus: Karl Svensson
Musik: Willy Bopp, Richard Wagner
Ljudtekniker: Mats Lindberg
Scentekniker: Henrik Enar

En Astarte/Charlotte Engelkes Produktion Co-Produced av Sasha Waltz & Guests, Grand Theatre De Luxembourg och Dansens Hus Stockholm.

Charlotte Engelkes är koreograf, dansare och performanceartist som inspireras av och rör sig inom olika scenspråk som dans, sång, teater och stand-up.

Bland hennes egna föreställningar kan nämnas “Sweet”, “Miss Jekyll & Hyde”, “Fröken Julie - the Musical” och “Forellen and Me”. Signum för hennes egen scenkonst är ohämmad genreblandning, humor och överraskande slutsatser.

Charlotte Engelkes första soloproduktion, “Sweet”, har turnerat internationellt sedan 2000 och kommer ingå i Sweet - en supersockrad weekend på Kulturhuset helgen 18 - 19 april.

OK. Det är kanske lite fånigt. Min vän Marina förstår t.ex. inte alls vad det ska vara bra för. Men det gör ingenting. Jag har laddat ner och installerat Obama-typsnittet. Det är hur kul som helst. Testa du också!

Tack till Gustav som tipsade om artikeln på MacFeber!

Det är mycket foto nu. I fredags var jag och premiärsåg Lars Tunbjörks utställning Vinter/Hem på Moderna Museet, och idag kom en inbjudan till en utställning som hyllar den svartvita fotokonsten på restaurang Sturehof.

Det framgår inte av inbjudan om de sex mycket namnkunniga fotograferna ska visa nya bilder eller om detta är en retrospektiv hyllning till det svenska svartvita fotografiet, men hur det än är så tror jag att den blir mycket sevärd:

I höst hyllar Sturehof den svenska världsberömda fotografikonsten. Med start den 10 september pryder vi väggarna runt hela restaurangen med svartvita bilder, tagna av sex av Sveriges främsta fotografer, som gjort intryck över hela den värld de också har som arbetsfält. De sex är:

Denise Grünstein arbetar gärna i en stil som återknyter till 1800-talets fotografi liksom det klassiska naturmåleriet.

Gerry Johansson, skildrar livets marginaler, det svenska folkhemmets sprickor och människor i och strax utanför sina  miljöer i USA.

Tuija Lindström var Sveriges första kvinnliga professor i fotografi. Hyllad för sina porträtt av kvinnor i vatten, strykjärn, lyftkranar och – fraktaler.

Maria Miesenberger poträtterar gärna artefakter: från skurlappar som hon lägger i olika mönster till statyer som hon själv skapat.

Gunnar Smoliansky fotograferar, väljer och visar sina bilder i ett medvetet långsamt förlopp. Han fotograferar helst porträtt av sådana synintryck det är lätt att gå förbi; sprickor i en mur, en bropelare, en böjd spik.

Christer Strömholm var en av Sveriges största fotografer genom tiderna. Hans bildvärld ligger mycket nära surrealismen, inklusive de reportagebilder som bidrog till hans berömmelse.

De är alla mycket personliga och särpräglade konstnärer men de har gemensamt en förunderlig förmåga att med svartvita foton naket och empatiskt skildra människor, deras karaktärer, öden och miljöer.

Det är sex av de svenska fotogiganterna. Den som vill gå på invigningen bör nog boka bord redan idag. Dawid saknas i skaran, men han är nog fullt upptagen med att planera sin separatutställning på Liljevalchs i vår.

Jag är stolt som en tupp över att se Allis på bild på Dramaten.se. Hon är otroligt duktig och har tagit sig an uppdraget att spela Camilla i Lars Noréns nya pjäs Fördold som har urpremiär på Dramaten i höst, på ett väldigt seriöst och ambitiöst sätt.

Heja Allis!

Inför re:orient-festivalen rekommenderar jag varmt en inlyssning på arabisk musik på www.listenarabic.com/se/. Hur cool som helst faktiskt med en sajt som enbart streamar bra arabisk musik. Min MacBook har sällan varit en så bra musikspelare som idag. Just nu lyssnar jag på smått klassiska Oum Kalthoum: www.listenarabic.com/oum-kalthoum-mp3.php

I lördags var Lena och jag, våra vänner Dan och Marina och 4038 andra och lyssnade på Antony and the Johnsons i Dalhalla. En totalupplevelse!

Ingen av oss hade varit i Dalhalla tidigare, men kommer definitit att komma tillbaka. Det tror vi att Antony and the Jonsons också kommer att göra, för de verkade stortrivas på scenen ute i vattnet i det gamla kalkbrottet.

Antony Hegarty bjöd på en två timmars konsert och ypperliga flummerier i genuint spontana mellanstnack. Ett par gånger var inlevelsen och samspelet mellan musiker, kalkbrottet och publiken så stark att det bara blev helt tyst efter att låten tog slut. Absolut inte av ointresse utan för att alla ville ha mer, och inte ville avbryta med onödiga applåder.

När det däremot kändes som om Antony och the Jonsons tänkte dra sig tillbaka för kvällen, ville de stående ovationerna aldrig ta slut. Och det var applåder! Inte något taktfast handklappande, utan stående smattrande 10 minuters applådåskor.

Det är fantastiskt att se en artist som verkar uppriktigt överraskad över att bli inropad, och som inte har förberett ett tredje extranummer men som ändå kommer in på scenen igen. Det är fantastiskt att få lyssna på en artist som bjuder på sig själv så mycket.

Jag fick just en vacker mailinbjudan till Charlotte Engelkes elevenlovelylovesongs, ett evenemang som hon presenterar som en konsert, med Leif Jordansson, Bebe Risenfors och Tomas Hallonsten. [DN Skriver mer om Elevenlovelylovesongs].

Texter av Marina Steinmo och Charlotte Engelkes. Ljus och video: Kalle Svensson

Fre 1 juni 2007 kl 20.00 Premiär!!
Lör 2 juni 2007 kl 20.00

På Södra Teatern, stora scen

Foto: Anna Diehl

elevenlovelylovesongs är elva sånger om kärlek. Åtminstone elva sånger om antagligen kärlek. Nya. Och en fantastisk tapetkollektion. Det är illusionen av elva sånger sjungna på hotell. För hotell ger illusionen av att vara på väg uppåt eller nedåt. Som en hiss. Eller som Alice i underlandet. Biljetter 220kr Södra teaterns biljettkassa, Mosebacke torg 1-3 tel: 08-55697230

Jag gillar verkligen omslaget som Linn Fernström har gjort till Linn Ullmans bok Ett välsignat barn. Och jag gillar hela tanken med att anlita konstnärer som omslagsformgivare till pocketböcker. Inte bara ett bra sätt att marknadsföra pocketböckerna, utan även ur rent grafisk synpunkt.

Här har förlaget Månpocket släppt på de vanliga kraven med titel och författare i avvikande namn och färg, och låter verkligen omslagen tala för sig själva. Den enda av de tre konstnärer som Månpocket har anlitat för att göra årets konstomslag som har gjort något liknande förut är Jockum Nordström. Det märks. Det är det enda omslaget där såväl titel som författarnamn syns över huvud taget. Linn Fernström har gjort det snyggaste omslaget, och det brända skåpet som Tilda Lovell har gjort till Mikael Niemis bok Mannen som dog som en lax är en fantastiskt skulptur i verkligheten.

Jag gillar det. Jag gillar när de kommersiella intressena får anpassa sig efter konstens villkor istället för tvärt om.

Sedan kan man ju tänka att det kanske vore trevligt om pocketböckerna alltid fick samma uppmärksamhet som de får när Månpocket släpper dessa konstverk i begränsad upplaga (175 stycken av varje) i Pocketshop-butikerna i sommar. Men kanske, kanske kan det en dag bli så…

När man diskuterar kultur med liberaler är det lätt att bli mörkrädd. Man möter ofta ståndpunkter som att även kultur måste konkurrensutsättas, att kulturen måste ta in sina egna kostnader, och att det allmänna inte kan vara med och bekosta kultur som inte människor frivilligt vill betala för.

Det är förstås helt vansinnigt. Kulturen måste ha mecenater (eller sponsorer, vilket väl är det gängse uttrycket).

Den påstått krisdrabbade skivindustrin har mecenater som gärna är med och betalar för att populärkulturens frontfigurer ska synas med deras varumärken. Men det är ju knappast av välvillighet som Elgiganten betalar Dogge för att berätta att man får cykel på köpet.

Men kulturbegreppet är brett. Väldigt brett, och väldigt mycket av det ryms inte ens i sammar rum som tankarna om sponsring. Det finns gott om kultur som anser sig behöva stå mycket friare från alla samhällets stöttepelare än så.