Sanna Rayman undrar, på ledarsidan i Svd, liksom många andra, över regeringens och alliansföreträdarnas totala oförmåga att förmedla en förståelse inför FRA-lagen. På regeringens sommarfika igår tog frågestunden slut i samma stund som FRA-frågorna kom upp. Vad är det som egentligen ligger bakom regeringens/alliansens totala ovilja att prata om eländet?

I samma andetag undrar hon om FRA-motståndet kan överleva fler bananrepublikfester.

Det är jag säker på att det kan. Sanna har rätt i att det inte är sammamänniskor som föredrar att verka eftertänksamt bakom en datorskärm som gillar dansdemos på stan. Men desto bättre då! Motståndet är nämligen brett. Jag var inte på Mynttorget igår. Jag vet många andra eftertänksamma bakon skärmen som inte var det.

(Hör Cornelis Wreeswijk sjunga “I maj då är det karneval och i september då är det val” i bakgrunden medan jag skriver detta.) Det tar ett tag till valet och kanske är det tveksamt om vi lyckas hålla liv i FRA-frågan tills dess. Men det är lika tveksamt om  alliansen lyckas hålla partipiskorna vinande tills dess heller.

Käringen mot strömmen, Eva Rundkvist, konstaterar idag att Reinfeldts regering inte har åstadkommit mer än 244 politiska styrdokument under sitt första verksamhetsår vid makten. Det är nästan 100 förslag färre än vad Ingvar Carlssons regering lyckades med efter maktskiftet 1994.

http://evarundkvist.blogspot.com/2007/06/skvaller-inifrn-regeringskansliet.html

Arbetsmarknadsministern sitter i klistret verkar det. Universitetet där han har tagit sin påstådda MBA-examen verkar inte vara ackrediterat. Läs mer på politikerbloggen och på friktion.se.

Fairfax University där Sven-Otto Littorin sägs ha tagit sin MBA finns med på listor över falska universitet.

Det känns lite väl fantastiskt att just en företrädare för Folkpartiet, partiet som har sånt fokus på ordning-och-reda-skola och uppstramning av utbildning, har den här typen av felatkigheter i sitt CV.
Nej Littorin är inte Folkpartist. Han är (som många har påpekat i kommentarerna) Moderat. Tänka sig…

Är detta sant får nog arbetsmarknadsministern se sig om efter arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samtidigt vill Reinfeldt sänka skatten och finansiera det genom att göra det ännu dyrare att vara sjuk.

Fortsättning 19 juni:
Nu har även tidningarna läst bloggarna och börjat ställa frågor kring Littorins MBA:
SvD: Oklart om Littorins examen
DN: Littorins examen i USA ifrågasätts
Aftonbladet: Pinsamt Littorin
Expressen: Ministern har examen vid bluffuniversitet

Jag skulle för övrigt, liksom Joel Malmqvist, gärna vilja läsa Littorins uppsats.

Det är knappt jag kan tro mina ögon. DN skriver att Persson kritiserar Bildt.

Det var på tiden. Och hur kommer det sig att ingen annan högre uppsatt socialdemokrat har sagt något av substans tidigare? Eller är media fortfarande helt inkörda på att bara Göran Persson får säga något?

Man kan ju visserligen tycka att Persson inte är riktigt rätt person att komma med kritik mot en stadsminister som håller sina ministrar lite väl hårt om ryggen. Själv var han ju inte direkt ivrig till att utreda tsunamin-Freivalds-Danielsson.

Man ska inte kacka i eget bo när dammsugaren är trasig, men någon inom socialdemokratin som har pressens öra måste ju säga något.

Kan inte SAP samla ihop sig till lite ny fräsch opinion snart så det blir någon fart på den politiska debatten igen?

Magnus Ljungkvist har räknat ut att Alliansen, enligt den senaste SIFO-undersökningen, har förlorat 3352 väljare om dagen, 140 väljare i timmen eller drygt 2 väljare i minuten sedan valet i september.

Konstigt nog är det, trots att det nästan bara är moderat politik som genomförs nu, främst  fp, c och kd som har tappat.

Men snacka om fritt fall!

Även om jag verkligen har saknat en stark socialdemokratisk röst i debatten, så kanske det faktiskt har varit smart att låta väljarna dra sina egna slutsatser under dessa första fyra månader. Men det ska verkligen bli spännande att få höra Mona börja tvåla till dem nu när S så sakta håller på att samla ihop sig igen.

Jag gläfste glatt med i drevet efter Maria Borelius och Cecilia Stegö Cilò. Det erkänner jag gärna. Och jag fortsätter gärna gläfsa om Tobias Billstöm och Anders Borg. Det kan de ha. Men jag begriper inte moralpaniken som tabloiderna försöker piska fram gentemot Lena Adelsohn Liljeroths medverkan i väggalmanackan till stöd för hörselskadade.

Vaddå? Vari ligger felet? Hur kan man ens kalla det utvik?

Nä. Stilpoäng till Lena Adelsohn Liljeroth både för den och för hennes första uttalande om att hon gillar Public Service.

Jag tror att hon blir en bättre kulturminister än vad vi har sett på länge. Hon verkar gilla kultur, hon är kunnig inom kulturfrågor och hon är dessutom en kulturminister som i och med sin hörselskada kan tänkas vara utan det elitistiska perspektiv som moderata kulturpolitiker ofta dras med.
Andra bloggar om: regeringen, Lena Adelsohn Liljeroth, kultur

Så har då även Cecilia Stegö Chilò avgått från sin post som kulturminister, och även om varken listan på www.regeringen.se/sb/d/113 eller den på www.regeringen.se/sb/d/7851 har uppdaterats när jag skriver det här så kommer den snart att vara ytterligare ett namn kortare.

I pressmeddelandet där Cecilia Stegö Chilò meddelar sin avgång anklagar hon fantastiskt nog skulde för att hon inte längre kan fungera som kulturminister på Radiotjänst och Transportarbetarförbundet:

Genom att inte betala TV-avgift och att anlita s.k. svart hemhjälp, har jag under tiden innan jag blev statsråd begått förseelser som inte är acceptabla, men som jag på alla sätt försökt att rätta till. Den ambitionen har nu stoppats av Radiotjänst i Kiruna AB och Svenska Transportarbetarförbundets polisanmälningar. Eftersom det inte kommer att vara möjligt att inom rimlig tid reda upp situationen ser jag inte längre någon möjlighet att genom ett engagerat och kompetent arbete reparera den skada jag åsamkat regeringen.

Det är svårt att spåra någon som helst insikt i ett eget ansvar i den kommentaren. Några vidare kommentarer till media avböjer hon att göra med hänsyn till budgetpropositionen. Det är nog klokt. Kommenterat har däremot många andra gjort. På Aftonbladet.se är de flesta kommentarer till Stegö Chilòs avgång långt ifrån nådiga.
Till de som oroligt frågar sig om det nu är slut på det roliga kan jag bara bara nämna Andreas Carlgrens undanhållande av uppgifter och Tobias Billströms licensskolk. Just tevelicenserna har väl såväl seriösa som oseriösa journalister vänt ut och in på vid det här laget, men det finns säkert fler fiffigheter att avslöja. Moderaternas partisekreterare är bara ytterligare en som har deltagit och uppmuntrat i det moderata organiserade licensskolket.
Sedan är det den spännande frågan om vilka som ska avlösa de två lediga posterna som kommunikationsminister och kulturminister? Vilka är reserverna? Vilka nya eller gamla moderater kan tänkas vara de näst bästa för jobben?
Nåväl. Idag presenterades i alla fall den borgerliga regeringens första budget, och kvällstidningarna lyckades utsätta Regeringen.se för en veritabel DDOS-attack. Sajten var tidvis slöare än sirap under dagen, och man har väl faktiskt också haft annat att tänka på på Rosenbad än att uppdatera ministerlistorna.

Finansminister Anders Borg promenerade Riksgatan fram flankerad av diverse demonstranter men utan tårtuppvaktning.
Kommentarerna till budgeten är knappast förvånande på något sätt. Från vänsterhåll hävdas förstås att det är en budget för de rika, och från högerhåll säger man lika självklart att det är en stark budget med fokus på jobben. Jag sällar mig förstås till vänsterkanten. Precis som vi sade in valrörelsen är det bara väldigt välavlönade med inkomster på över 400000 kronor som kan dra nytta de förutskickade skattesäkningarna.

Budgeten innehåller också arbetsmarknadsåtgärder som underlättar för okvalificerade låglönejobbb. En tveksam åtgärd, men jag lyssnar på argumenten om att det är lättare att ta sig från ett okvalificerat och lågavlönat jobb till ett mer kvalificerat och bättre avlönat än från ett bidragsberoende till ett jobb som kräver väldigt mycket av den anställde.

Som förväntat ska regeringen sätta igång en massiv utförsäljning av statligt ägande. Statliga bolag ska säljas för 150 miljarder. Prislappen är satt, och detta avhändande av statliga intressen i områden där tidigare ministärer har sett det viktigt med statlig insyn till privata intressen kommer att bli det viktigaste området att följa tror jag. Vilka är köparna? Är prislappen den rätta? Och vad blir konsekvenserna när staten avhänder sitt inflytande över Telia Sonera, Nordea, OMX, SAS, SBAB, Vin & Sprit och Vasakronan.

Andra bloggar om: media, politik, cecilia stegö chilo, anders borg, budgeten

Maria Borelius avgick idag eftersom situationen blev ohållbar för henne.

Hur ohållbart det är med en kulturminister som inte är kulturintresserad? Det är värre att hon verkar vara fullstänigt okunnig i ämnet och heller inte intresserad av det, än att hon har varit aktiv licensskolkare.

Det räcker alltså inte med att Cecilia Stegö Chiló inte har betalat tevelicensen. Gissa vem mer som glömt bort det? Två stycken migrationsminister Tobias Billström och… just det ja, handelsminister Maria Borelius. Maria Borelius har just flyttat hem från London och Tobias Billström har avstått från att betala tevelicensen av ideologiska skäl.
Att flera privatpersoner har polisanmält licensskolkarna, och att den borgerliga regeringen har alltså snabbt lyckats hamna i värre klameri med rättvisan än socialdemokraterna lyckades med under fyra år - trots mutresor, krogslagsmål och raderade telefonlistor.

Jag kan inte låta bli att älska Lars Ohlys kommentar om “kriminellas revansch i samhället” angående den borgerliga regeringens första dagar vid makten.
Andra bloggar i ämnet:
maria borelius, cecilia stegö chilo, tobias billström, politik, regeringen, tv-licens

Enligt Fredrik Reinfeldt spelar det ingen som helst roll att minst två av hans ministrar har gjort sig skyldiga till rena lagöverträdelser. Han ser det som mer bekymmersamt att Maria Borelius skyller på att hon inte hade råd än att hon faktiskt, med öppna ögon har utnyttjat svart arbetskraft.

Det är ju en så mumsig skandal att smaken av Toblerone omedelbart infinner sig i allas munnar. När sedan den nya kulturministern Cecilia Stegö Chilò också har anlitat svart hemhjälp, och till råga på allt inte någonsin har betalat tevelicens, då börjar hjärtat klappa lite snabbare. Inte bara hos mig, utan hos landets samlade journalistkår.

Ingen har ännu tagit upp vinkeln att Maria Borelius, medan hon hade svartanställd barnflicka, skrev böcker och artiklar om moderskap ur ett rent biologistiskt perspektiv. Böcker som talade om det speciella förhållandet mellan mor och barn och beskrev hur kvinnor rent biologiskt var så mycket bättre skickade att bygga och odla relationen med barnen. Visst. Inte så konstigt att barnflickans lön skulle betalas helt från hennes del av den skilda familjeekonomin i så fall. Hon måste ju haft ett rätt risigt förhandlingsläge om man säger så.

Jag minns precis när vi bestämde oss för att vi var tillräckligt vuxna för att betala tevelicens. Det var i maj 1994 och jag hade surnat till riktigt ordentligt på något extra uselt program på TV3. Vi kände att det inte räckte med att sluta titta på smörjan, utan ville dänga till Kinnevig och MTG riktigt ordentligt. Enda sättet vi kunde komma på var att börja betala licensen. Och det har svidit. Riktigt ordentligt en del månader när inkomsterna har varit nästintill obefintliga. Men vi har betalat.

Ingen bör väl egentligen vara förvånad över att två nyliberala karriärister har struntat i att betala skatter och avgifter. Men det är extra smaskigt när den fifflande, smusslande och trixande grundinställningen hos den liberala eliten avslöjas så till den milda grad som här.

Många journalister måste ju, som Carl Bildt faktiskt mycket riktigt har påpekat, hålla tungan väldigt rätt i mun i frågan eftersom det inte är helt ovanligt att även de har någon form av svart hemhjälp. Själv tycker jag till exempel att SvD har hållit en väl låg profil i frågan. Kan bli ett problem för rapporteringen.

Men om åtminstone delar av media har hoppat högt över den uppkomna situationen så är det väl ingenting emot vad den svenska bloggvärlden har gjort.
Jonas Sjölander skriver om regeringens klassperspektiv och borgerliga bloggare kommenterar om skattefiffel som civil olydnad (jo hejsan). Det är obegripligt att moderaterna först klädde ut sig till Det Nya Arbetarpartiet, för att sedan raskt tycka att vissa arbeten inte behöver ett social skyddsnät, pensionsgrundande inkomst och arbetsförsäkringar.

Är det förresten någon som har hört något som liknar en avsiktsförklaring, några politiska programförklaringar eller ens åsikter från handelsminsiter Borelius ännu?

Här kan ni följa bloggstormarna i ämnet om ni vill (det är förståss valfritt):
hushållsnära tjänster, svartjobb, maria borelius, cecilia stegö chilo, arbetsmarknad, politik, regeringen, fredrik reinfeldt, statsministern